![]() These images are free to download for non-commercial purposes. Condition – All images used, shall be credited as follow: "© Helga Jonsson & Grasp Raw" Dessa bilder är fria att ladda ner för ickekommersiell användning. Villkor - Alla bilder som används skall märkas med följande:"© Helga Jonsson & Grasp Raw" Högupplöst se galleriet RAW IDEAS; SOM TARSCHYS OCH WINTER SÅG DET
”Vi visste inte att svenskt stål använder en halv miljon ton kalk från Gotland. Inte heller att kalken i den processen är färskvara. Civilingenjören Erik Schedin från Outokumpu gav oss en klar och snabb lektion i stålets användning. Ståltillverkningen kommer aldrig att flytta från fastlandet. Men hur mycket kalk kan förädlas på ön? Champagnen kom från norska Astrid Renata van Veen, från arkitektkontoret Snøhetta, Nordens mest framgångsrika vildingar med biblioteket i Alexandria och operan i Oslo som sina hittills mest omtalade verk. Här berättade hon om deras framgångsrika förbindelse med den oljiga arabvärlden som gett dem carte blanche att utveckla material och metoder mycket långt. Vidareutveckling av betongens användning är etablerad. Arkitekten Jutta Telivuo från finska Graphic Concrete Oy visade grafiska dekorer på betongelement. Hon hävdade att detta var ett sätt att lyfta fram materialets inneboende möjligheter. Stenballasten har alltid en färg, kanske en själ. Gotlands svar på betongens möjligheter formulerades genom finska Stina Lindholms ”den otatuerade betongen”. Hon lyssnar hellre på det nyckfulla materialet. Och som hon sa, gråheten är det bästa med betongen. Hennes tjugoåriga närvaro på ön har resulterat i varierade förädlade säljbara produkter. Hon avslutade eftermiddagens inspirationsföreläsningar med sin realistiska hållning. Kärnan i programmet var de diskussioner som följde i de tre materialkuberna med rubrikerna: Vad kan Gotland erbjuda och till vilka marknader? Hur producerar vi mer? Hur bygga broar mellan produktion och design? Frågorna hade formulerats av Tillväxt Gotland och diskuterades också av studenter från högskolans designutbildning som samlades för sig i LEVA-huset. Konsulten Henrik Bergqvist, Department of Doing, skickade med oss de gångbara globala begreppen råvaruindustri i världen, förädlingsföretag, mervärde kring kvalitet och design, hållbar utveckling. Han hoppades på att ”de fria samtalen” skulle utvecklas i ”open space”. Vi uppmanades också att rösta med fötterna. Det ville säga att det var fritt fram för att glida vidare till nästa grupp. Men vi fastnade nästan i betongkuben där samtalet handlade om det möjliga gotländska utbudet och vilket stöd man kunde få. Högst konkret hade kubens upphovsman Robert Segerdahl med sin affärsidé ”landets hittills mest energisnåla huskonstruktion” hamnat i ett skruvstäd mellan finansieringsvilliga kommuner på fastlandet som är beredda att flytta över verksamheten och hittills bristande konkret uppmuntran från kommunen. Hans idé bygger på franska plåtkassetter laddade med mineralull. Kan inte gotländsk ull stå för isoleringen istället? Måste marknadsföringsstöd alltid handla om turistgotland? Det närsynta gotländska perspektivet halshögg Furillens grundare Johan Hellström i ständig närkamp om expansionen. I träkuben där “mer" var utmaningen – eller problemet – var det stora hoppet ett nytt miljöbra träskyddsmedel utvecklat på Gotland. Många uppkast handlade om att ta till vara på gotländsk erfarenhet, hantverkskunnande och återvinningsprodukter. Barbro Lomakka önskade att strävan inte bara handlar om större enheter utan också tro på flera små kvalitetsinriktade. Och apropå vad Gotland kan erbjuda. Hampa! Utvecklingsmöjligheterna finns hos den gotländska hampan, ännu ett isoleringsmaterial. I Träkumla står tomma fabrikslokaler och Gotlands arena kanske byggs i Endre. Om den senare blir av kan här bl a uppstå en testplats för nya material. Vid summeringen höll sig Henrik Bergqvist och hans tillväxtgäng till allmänna ordalag utan att nämna den känsloladdade specifika problematik som ventilerats. Studenternas rapport hade det förvånande och angelägna budskapet att de gotländska råvarorna ännu inte finns med i kursutbudet på högskolans designutbildning. Ge oss en betongö mellan Gotland och fastlandet så ska vi synliggöra möjligheterna, lovade den kvinnliga sammanfattaren av de tre rapportörerna. Till våra workshops på ön kommer vi bjuda in företagare och formgivare. Mer omedelbart hoppades hon och kamraterna på att få uppslutning kring att föra ut idéer och produkter i Gotlands högskolas monter på möbelmässan i februari.” Rebecka Tarschys och Karin Winters sammanfattade anteckningar och intryck på båten från Gotland till Nynäshamn, nöjda också med den skärpa konferensen omgavs av. Från namnlapparna mot svart filt, frukt- och téomtanken i LEVA och huskuberna till den goda samlingsmiddagen: smältande lammkött och ugnsbakade potatisar och rödbetshalvor med fårost. Samt chokladtryffel serverad på vitaste kalkstensruta från Slite – att stoppa i fickan. GRASP RAWGRASP RAW består av Helena Bloom, Barbro Lomakka, Karin Kloth och Mait Juhlin. LEVALevande Ekologisk Visionär Arkitektur – har startats av Helena Bloom och Susanne Liljenberg, en av Granits grundare, i samarbete med byggnadsingenjör Pernilla Öfvergård under 2009. De öppnar en ny mötesplats i Kungsladorna strax söder om Visby längs Klintehamnsvägen nästa år. Affärsidén är färdiga husskal.
Kommentarer från gruppdiskussionerFråga 1: Vad kan gotland erbjuda och till vilka marknader?
Hur bygger vi broar mellan produktion och design/utveckling?
Hur producerar vi mer?
Partners |





